|
Timotej
Timotej har av tradition varit den mest odlade arten av vallgräs i Sverige. Även inom förädlingen har man satsat mest på timotej. Förädlingsarbetet syftar till att framställa uthålliga sorter med en hög förstaskörd samtidigt som man förbättrar den relativt svaga återväxtförmågan ytterligare. Resistensen mot timotejögonfläck skall också förbättras. Man har även som mål att bibehålla den goda fröavkastningsförmågan.
Ängssvingel
Ängssvingel används både i slåtter- och betesvallar och är näst efter timotej den största vallgräsarten. Viktiga förädlingsmål är att höja totalskörden samtidigt som man bibehåller ängsvingelns goda återväxtförmåga. Man arbetar även med att förbättra resistensen mot utvintrings- och bladfläcksvampar. Man utvärderar också om arterna rörsvingel och rajsvingel kan bli ett framtida altenativ till ängssvingel.
Hundäxing
Hundäxing är ett mycket torktåligt vallgräs som är en lämplig art för lätta och torra jordar och har tidigare använts i ganska stor utsträckning. Fiberkvaliteten försämras snabbt när gräset utvecklas och därför behöver man skörda ofta för att få en bra kvalitet. I södra Sverige kan man behöva skörda fyra gånger per säsong medan det i norra Sverige kan räcka med tre gånger.
Engelskt rajgräs
Engelskt rajgräs är det viktigaste vallgräset i stora delar av Europa söder om Sverige och utmed Atlantkusten odlas knappast något annan vallväxt än engelskt rajgräs. I Sverige är engelskt rajgräs bara odlingssäkert i södra Sverige, men om man lyckas med förädlingsmålen att förbättra dess köldtolerans och resistens mot övervintringssjukdomar skulle man kunna förskjuta den nuvarande odlingsgränsen längre norrut. Detta förädlingsarbete kombineras med målsättningen att höja torrsubstansavkastningen. Den svenska förädlingen bedrivs främst på tetraploida sortmaterial (material med fördubblat kromosomantal). Detta beror på att den tetraploida typen har visat sig vara bättre i vallblandningar eftersom den inte konkurrerar lika starkt med andra vallarter som den diploida typen (normalt kromosomantal). Man bedriver även förädling på diploid nivå för betesändamål.
Italienskt rajgräs
Användningen av italienskt rajgräs är tämligen begränsad i Sverige på grund av dess svaga vinterhärdighet som gör att den endast används i ettåriga vallar och som grönfodergröda som sås och skördas samma år. För dessa ändamål förädlar man fram sorter med en hög torrsubstansavkastning. Man arbetar främst med den tetraploida typen (med fördubblat kromosomantal) då den har visat sig ha störst avkastningsförmåga. Italienskt rajgräs kan också användas som utgångsmaterial när man gör rajsvingelsorter.
Rajsvingel
Rajsvingelsorter kan vara mycket olika beroende på vilka arter de är framställda från. Den vanligaste typen är en korsning mellan italienskt rajgräs och ängssvingel. Sådana sorter har högre avkastning än engelskt rajgräs och ängssvingel. Vinterhärdigheten är minst lika bra som hos engelskt rajgräs men sämre än hos ängssvingel.
Istället för italienskt rajgräs kan man använda engelskt rajgräs och ängssvingeln kan bytas ut mot rörsvingel. Dessa kombinationer kan ge rajsvingelsorter med helt andra egenskaper.
Målsättningen med det fortsatta förädlingsarbetet är att genom korsningar få fram material med ängssvingelns uthållighet och vinterhärdighet kombinerat med rajgräsens höga avkastning och goda foderkvalitet.
Ängsgröe
Ängsgröe utgör basen i den svenska betesvallsblandningen p g a sin uthållighet och tålighet för betesdjurens tramp och bete. Eftersom ängsgröe gror och tillväxer långsamt är den svår att etablera och bör därför sås tillsammans med någon mer snabbetablerad art.
Rödsvingel
Rödsvingel används framför allt som grönytegräs men används även en del i betesvallar. Rödsvingel är ett torktolerant och anspråkslöst gräs som kan ingå i en vallblandning som en garanti för att få en skörd även på fältens torraste fläckar där inga andra arter kan överleva.
Westerwoldiskt rajgräs
Westerwoldiskt rajgräs är en rent annuell form av italienskt rajgräs och används därför enbart som grönfodergröda. Detta gör att förädlingsgången är snabbare för detta gräs än för övriga vallgräs då det endast odlas en säsong. Viktiga förädlingsmål är att det ettåriga gräset skall ha en snabb etablering samt en bra återväxtförmåga. Man eftersträvar också en hög produktion sent under hösten för att utnyttja så stor del av vegetationsperioden som möjligt.
|