|
Beroende på förädlingsmål, tillgänglig teknik samt hur ett växtslag reproducerar sig (självbefruktare, korsbefruktare eller vegetativt förökat) används olika metoder för urval och framställning av en sort.
Alla metoder förutsätter att det finns variation inom växtslaget. Variation uppnår man t ex genom att utgå från en lantsort, korsningar mellan redan befintliga sorter eller en genetiskt modifierad gröda som måste anpassas till odlingsbetingelserna innan den kan marknadsföras.
Det finns fem huvudmetoder för växtförädling:
• bulkmetoden
• pedigreemetoden (linjemetoden)
• hybridförädling
• förädling av vegetativt förökade växter
• kombination av två eller flera metoder
Läs om de fem metoderna nedan
De kan indelas i olika undermetoder beroende på om växtslaget är självbefruktande, korsbefruktande eller vegetativt förökad. Under förädlingsprogrammets gång bedöms både plantornas odlings- och kvalitetsegenskaper kontinuerligt i fält och på laboratorier.
Då en ny sort efter många års arbete och tusentals tester, både i växtförädlarens egna försök och i officiell provning, visat sig vara av ”värde för allmän odling”, överlämnas en liten kvantitet noggrant kontrollerat och registrerat utsäde till förökning och så småningom till försäljning.
Bulkmetoden (massurval)
Bulkmetoden används idag mestadels för att renodla existerande sortmaterial eller förädla vissa korsbefruktande växtslag t ex morot. Det ursprungliga växtmaterialet odlas ett eller flera år där det råder ett lämpligt klimat. Växtförädlaren observerar plantornas egenskaper och väljer ut de bästa ur odlings- och användningssynpunkt. Dessa plantor odlas och bedöms sedan i separata försöksrutor.
Därefter väljs åter de bästa ut och slås samman till en så kallad "bulk", det vill säga en population sammansatt av ett antal rena linjer. Bedömning av bulken och urval av enstaka plantor till en ny bulk upprepas tills bulken har de önskvärda egenskaperna. Denna förökas sedan upp för officiell sortprovning och marknadsföring.
Pedigreemetoden (linjeurval)
Pedigreemetoden är speciellt lämplig för förädling av självbefruktande växtslag som vete, korn och havre. Den används dock även för korsbefruktande växtslag som raps, råg, lusern och sockerbeta. Målet är att skapa nytt sortmaterial i form av rena linjer. Det ursprungliga växtmaterialet, i form av en lantsort eller resultatet av en korsning, odlas ett eller två år på platsen. Därefter väljs de bästa plantorna ut och sparas. Fröna från dessa plantor sås ut i separata rader, plantorna bedöms och de bästa exemplaren i varje rad väljs ut och fröna sparas.
Dessa urval och odlingar av avkomman från de bästa individerna i separata försöksrutor pågår i ca åtta år. Ur det ursprungliga, mycket varierande växtmaterialet har då en eller ett par plantor med överlägset bra egenskaper isolerats. Dessa plantor utgör var för sig en ren linje, det vill säga att de var för sig är genetiskt enhetliga och därför mycket stabila i sina egenskaper. De kan sedan förökas upp och om de godkänns i sortprovningen också marknadsföras som sorter.
Hybridförädling
Hybridförädling används för att framställa hybridsorter av var för sig genetiskt enhetliga, starkt inavlade, men sinsemellan genetiskt mycket olika föräldrar. Metoden innebär att utvalda föräldrar inavlas i flera generationer för att därefter korsas för produktion av hybridutsäde. Den är speciellt användbar för korsbefruktande växtslag som majs och raps. Hybriden blir inte genetiskt enhetlig och dess avkomma kommer därför att bli mycket varierande och inte odlingsvärd. Däremot resulterar den genetiska variationen inom hybriden i heterosiseffekten, det vill säga att hybriderna överträffar sina ursprungliga föräldrar i tillväxt och avkastning, speciellt om inavlade linjer används.
Förädling av vegetativt förökade grödor
Alla plantor av en vegetativt förökad gröda t ex potatis, är genetiskt identiska och utgör en klon, det vill säga alla individer är genetiskt lika. Det finns olika metoder för att förädla vegetativt förökade grödor. En fördel är att det är lätt att föröka och få genetiskt lika plantor från en bra planta. Naturliga mutationer tillvaratas ibland i potatisförädling och utgör grunden till en ny sort.
Kombinationsförädling
Vanligtvis kombineras flera metoder och används under olika delar av förädlingsprogrammet. Då egenskaper måste korsas in i utgångsmaterialet från flera källor, är den resulterande avkomman ofta svag och måste återkorsas med olika sorter i flera generationer för att få odlingsvärda plantor att användas i ett förädlingsprogram.
|
|
|