|
Användningsområde
Vitklöver är en kvävefixerande växt som traditionellt har använts i blandningar avsedda för bete. Numera är den aktuell som slåtterväxt i vallblandningar för ensilageskörd. Detta har möjliggjorts genom nya mer högväxande vitklöversorter som går bättre att samodla med högavkastande gräs jämfört med de tidigare traditionella vitklöversorterna som är anpassade för bete. Vitklövern har i jämförelse med rödklöver en bättre uthållighet.
Förädlingsprogram
I Sverige odlas vitklöver odlas framför allt i Götaland och Svealand. Förädlingen av vitklöver utförs i Svalöv. Sorter har godkänts i bl a Norge, Danmark, Holland, Schweiz och Japan.
Förädlingsmål
Eftersom den totala avkastningen är relativt låg hos vitklöver är det viktigaste förädlingsmålet att förbättra avkastningen. Ett problem med detta har varit att en ökad torrsubstansavkastning ofta sker på bekostnad av fröavkastningen. Detta problem med balansen mellan växtens vegetativa och generativa utveckling återfinns hos alla vallväxter, men är mest uttalat hos vitklöver. Målsättningen inom förädlingen är således att försöka bibehålla en god fröavkastning samtidigt som man höjer torrsubstansavkastningen.
För vitklöver är uthållighet ett annat viktigt förädlingsmål. Vitklöver är inte lika känslig för sjukdomar och andra vinterpåfrestningar som rödklöver eftersom den växer med krypande stoloner (ovanjordiska utlöpare) mellan plantorna. Med hjälp av stoloner kan överlevande plantor bilda nya plantor. På så sätt kan eventuella skador som orsakats av torka, utvintring eller sjukdomsangrepp växa igen.
|
|
|